Besviken

Ibland blir jag bara så trött på mitt liv. Ibland är jag så jävla glad att jag jobbar så mycket som jag gör, för då hinner jag inte känna efter. Jag är lycklig delvis och det beror endast på att jag har min älskade Jens och jag har min familj. Inte för att jag har vänner som kommer och går när de passar dem.